Ibland har man tur och även om det inte händer mig så ofta så händer det ändå att jag har lite tur ibland och det är jag ju väldigt tacksam för och jag ska berätta varför jag hade så himla tur. Det är nämligen så att jag har haft väldigt ont om pengar på senaste tiden och det är ju inte så roligt kanske men jag bestämde mig för att leta runt lite här hemma efter något att sälja för så desperat var jag och till min stora förvåning så hittade jag faktiskt ett gammalt guldsmycke som jag helt hade glömt bort att jag ägde och det var ju tur det för jag sålde mitt guldsmycke till smsguld ab och jag fick massor med pengar för det smycket, mycket mer än vad jag hade räknat med och nu har jag en massa pengar över som jag kan göra roliga saker för.

Jag har en allmän känsla av något dåligt kommer att hända mig inom en snar framtid. Främst misstänker att jag kommer dra på mig en svår urinvägsinfektion. Det brukar nämligen kännas precis så här innan det händer. Det är ganska uppenbart då jag haft den fruktansvärda åkomman ett stort antal gånger vid det här laget. I princip skulle jag göra vad som helst för att slippa det här, inom rimliga gränser förstås. Lyckligtvis verkar det nu som att jag inte behöver anstränga ihjäl mig eller hitta på något annat väldigt dumt. Häromdagen stötte jag nämligen på en helt fantastisk sajt som heter http://urinvagsinfektion-info.se. Där har de all möjligt sorts trovärdig och användbar information om den här hemska sjukdomen. Men det som fångat mitt intresse är att de tipsar som synbarligen fantastiskt naturläkemedel som innehåller tranbär och kan för den som äter det, håll i er nu, minska risken att drabbas av urinvägsinfektion med hela 65 procent om inte mer. Otroligt, det ska jag testa.

Jag har tyvärr dragit på mig lite skulder eller till och med en hel hög skulder om jag nu ska vara öppen och se sanningen i vitögat här, vilket jag tycker att man alltid ska göra. Det är liksom ingen mening att blunda för sådana här saker, det leder bara till mer bekymmer på längre sikt. Så mycket har jag lärt mig genom åren. Därför tänker jag nu inta en högst proaktiv hållning här, jag ska ta tag i saker och ting och lösa problemen som ligger framför mig. Främst ska jag se till att betala mina mest skrymmande och besvärliga skulder innan det växer till fullkomligt abnorma och ohanterliga mått. Frågan är bara hur jag ska bära mig åt för att åstadkomma detta. En variant är att jag rotar lite i byrålådorna hemma och letar reda på allt guld jag kan tänkas ha och sedan säljer det till företrädesvis SMS Guld som faktiskt betalar väldigt bra för sådant i dagsläget. Jag kan inte komma på något mycket bättre för tillfället.

Jag var på kickoff Stockholm förra veckan med nya jobbet. Den tillställningen var faktiskt överraskande trevig och givande måste jag säga. Delvis på grund av att arrangören, Royal Park Hotel, var så proffsig och bra men även tack vare att mina nya chefer och arbetskamraterna var så trevliga och chosefria. Vanligtvis tycker jag att lätt blir lite tryckt och krystad stämningen på sådana här kickoffer. Det ska teambuildas genom paintball eller hinderlöpning eller något annat som hälften av styrkan inte tycker är jobbigt och som den andra halvan tar på alltför stort allvar. Det kan lätt bli så om man låter tävlingsinriktade människor få utlopp för sin energi på fel sätt. Eller det kanske bara är jag som haft några dåliga erfarenheter på rad vad gäller sådana här aktiviteter. Hur som helst så var det definitivt inget sådant den här gången. Det var jättetrevligt och avslappnat hela tiden och jag kände verkligen att jag fick bra kontakt (som kanske inte hade uppstått annars) med flera av de personer som jag ska arbeta med dagligen i fortsättningen.

I år är det min tur att styra upp merparten av vår bostadsrättförenings årliga vårfest. Jag bävar lite inför det här uppdraget om jag ska vara helt uppriktigt. Det är inte direkt så att jag har något emot uppgifter av detta slag. Däremot har jag ganska mycket att göra på annat håll, mest i jobbet och det känns faktiskt tveksamt om jag hinner med allt. Nu kanske det hinner lugna ner sig en smula på jobbet innan det är dags att tag i festfixande mer på ett mer konkret plan. Sedan kanske jag inte behöver jobba ihjäl mig heller. Jag har redan letat reda på en trevlig cateringfirma som nog kommer göra alla riktigt nöjda. Sedan så behöver ni också hyra partytält. Man kan ju i regel inte lita på det svenska vårvädret så det är helt klart ett måste. Det bästa vore om det gick att fått fatt i en tältuthyrningsfirma som kan leverera och montera upp partytält. Det får gärna komma och montera ner och hämta det också. Nu kanske det blir dyrare än vad föreningens festbudget tillåter. I värsta fall kan jag faktiskt tänka mig att skjuta till lite pengar från egen ficka för att slippa stå där med skiftnycklar och spännen och gudvetvad. Jag satsar på festfixande den bekväma vägen, kosta vad det vill. Fast jag kanske inte behöver oroa mig för priset, det går tydligen att hyra partytält förhållandevis billigt numer.

Jag är ganska kategoriskt lagt får man nog säga. Länge intog jag en ytterlighetsposition i förhållande till köp och sälj. Jag bestämde tidigt för att bara sälja. Det gick ganska bra under flera år, främst av den enkla anledningen att jag hade mycket grejer att sälja. Men om man bara säljer hela tiden utan att köpa någonting kommer ju ens saker vad de än må vara att ta slut förr eller senare. Där någonstans är jag nu. Jag äger i princip ingenting. Det enda vettiga jag kan göra i det här läget är förstås att börja köpa, jag vet det. Men det är inte helt lätt om jag ska helt uppriktig. Det tar emot ganska mycket. Jag är ju inte van att köpa. Har jag något så försöker jag så gott som alltid sälja det på en gång. Men jag måste ändra på det snart. Det är väldigt tomt hemma nämligen.

Jag över väger allvarligt att sälja av stora dela av mitt bohag genom auktioner online. Främst av den enkla anledning att jag bestämt mig för att leva ett mer asketiskt liv och inte längre vill ha en massa materiella ting som distraherar mig och stör min sinnesfrid. Nej, rent och snyggt nästan tomt ska det vara. Jag vägrar ha en masa bråte ståendes i min bostad längre. Hur många av de gamla profeterna (exempelvis Mohammed och Jesus) hade ett Playstation 3 och massa annan onödig elektronik. Rätt svar är förstås igen av dem. Sanna profeter spelar inte tevespel. Frågan är faktiskt om de ens har någon helautomatisk macchiatomaskin. Jag är osäker på det sista men kvalificerad gissning är förstås att det blir nej även där. Själv vet jag inte ens om en äkta profet bör ha I-Phone ens och ställer mig klart tveksam till något så harmlöst som ett enkelt psp-innehav.

Nu har jag fått hem alla profilprodukter som jag har beställt från nätet och jag är väldigt nöjd med dom även om jag kanske inte har så mycket användning av dom. Jag kanske gör bättre i att spara mina pengar istället eftersom det kan vara bra att ha lite pengar över i många lägen för man vet aldrig när det dyker upp oväntade utgifter och då har man stora problem om man inte har sparat lite pengar. Tänk om min TV skulle gå sönder, eller ifall datorn skulle paja. Jag klarar mig inte utan min dator för jag måste ha tillgång till internet. Men det är ju så att man kan köpa saker och ting på avbetalning nu för tiden och det är ju väldigt bra tycker jag för då kan man köpa saker även om man inte har en massa pengar för tillfället.

Jag har en kompis som är så kort att hon måste köpa barnkläder och det är ju lite roligt att hon går runt på barnavdelningen och letar kläder tycker jag. Det är ju konstigt att det inte finns mindre storlekar på vuxenkläder måste jag säga men sen är det ju faktiskt så att det är ganska fint med barnkläder så det kanske är så att hon kan köpa vanliga vuxenkläder i den mista storleken men att hon även kan köpa barnkläder och det är ju bra för då har man ju en massa olika kläder att välja mellan. Ibland så önskar jag att jag också kunde köpa barnkläder för de kan vara väldigt fina ibland men jag är lite för stor för att passa i barnkläder och det kanske är lika bra det. Nej jag år nöja mig med att leta efter kläder på hm och liknade klädaffärer och det är jag ganska nöjd med.

Ibland förstorar man upp saker någonting oerhört. Jag vet inte om jag själv har den tendensen, en del skulle säkert säga det men jag vet ärligt talat inte. Jag har emellertid än vän som är expert på att överreagera. Han är en sådan riktigt prylkille och pedantisk intill vansinnets gräns. Ifall någon rör hans prylar uppstår nästan en nästan akut krissituation. Det går nog inte att beskriva det på något annat sätt. Jag vågar inte tänka på vad som skulle hända ifall han råkade utför ett inbrott någon då han inte är hemma. Hjärtinfarkt eller någon slag kollaps som kräver att han får första hjälpen omedelbart för att inte dö blir det säkert fråga om. Det är märkligt att prylar, döda ting kan betyda så mycket för en människa. Det är ju bara saker. Sådant går alltid att ersätta. Försäkringen täcker dessutom det mesta. Nu ska jag inte sitta här och docera och dela ut moralkakor. Det är nämligen tveksamt om jag är så mycket bättre själv. Men ändå liksom, några gränser måste det finnas.